al-Fajr

وَٱلۡفَجۡرِ1

وَلَيَالٍ عَشۡرٖ2

وَٱلشَّفۡعِ وَٱلۡوَتۡرِ3

وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَسۡرِ4

هَلۡ فِي ذَٰلِكَ قَسَمٞ لِّذِي حِجۡرٍ5

Vid gryningen! Vid de tio nätterna! Vid det jämna och det udda! Vid natten när den går mot sitt slut! Är inte detta en ed för den som tänker?

Gryningen är när ljuset bryter mörkret – som islams ljus, Imam Husayns (a) resning och Imam al-Mahdis (a) ankomst.

De tio nätterna är främst de första i Dhul-Hijja. Andra säger de första tio i Muharram.

أَلَمۡ تَرَ كَيۡفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ6

إِرَمَ ذَاتِ ٱلۡعِمَادِ7

ٱلَّتِي لَمۡ يُخۡلَقۡ مِثۡلُهَا فِي ٱلۡبِلَٰدِ8

وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخۡرَ بِٱلۡوَادِ9

وَفِرۡعَوۡنَ ذِي ٱلۡأَوۡتَادِ10

Har du inte sett vad din Herre gjorde med 'Ad – Iram med de höga pelarna, som inte hade sin like i något land? Och med Thamud, som högg ut hus i klipporna i dalen? Och med Farao, pålarnas herre?

'Ad var ett mycket starkt folk. Iram var deras stad med höga pelare.

Thamud högg ut sina hus direkt i berget.

Imam as-Sadiq (a) förklarade pålarna: Farao spikade fast människor på marken eller på trä.

ٱلَّذِينَ طَغَوۡاْ فِي ٱلۡبِلَٰدِ11

فَأَكۡثَرُواْ فِيهَا ٱلۡفَسَادَ12

فَصَبَّ عَلَيۡهِمۡ رَبُّكَ سَوۡطَ عَذَابٍ13

إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلۡمِرۡصَادِ14

De gick över alla gränser i sina länder och spred mycket förstörelse. Då lät din Herre straffet slå ner över dem. Din Herre vakar verkligen.

'Ad straffades med en stormvind, Thamud med ett skalv, och Faraos folk drunknade.

Allah har makt över alla orättvisa – även om straffet ibland dröjer.

Tradition från Ahl al-Bayt

al-Mirsad är en bro över elden. Den som har gjort orätt mot andra kan inte ta sig över den.

Imam as-Sadiq (a)

فَأَمَّا ٱلۡإِنسَٰنُ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكۡرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَكۡرَمَنِ15

وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيۡهِ رِزۡقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَهَٰنَنِ16

كَلَّاۖ بَل لَّا تُكۡرِمُونَ ٱلۡيَتِيمَ17

وَلَا تَحَـٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلۡمِسۡكِينِ18

وَتَأۡكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكۡلٗا لَّمّٗا19

وَتُحِبُّونَ ٱلۡمَالَ حُبّٗا جَمّٗا20

Får människan gåvor säger hon: Min Herre har hedrat mig! Får hon lite säger hon: Min Herre har förnedrat mig! Nej! Ni hedrar inte den föräldralöse, mättar inte den fattige, äter arvet girigt och älskar pengar för mycket.

Rikedom och fattigdom är båda prov. Det som räknas är tro och goda handlingar.

كَلَّآۖ إِذَا دُكَّتِ ٱلۡأَرۡضُ دَكّٗا دَكّٗا21

وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلۡمَلَكُ صَفّٗا صَفّٗا22

وَجِاْيٓءَ يَوۡمَئِذِۭ بِجَهَنَّمَۚ يَوۡمَئِذٖ يَتَذَكَّرُ ٱلۡإِنسَٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكۡرَىٰ23

يَقُولُ يَٰلَيۡتَنِي قَدَّمۡتُ لِحَيَاتِي24

فَيَوۡمَئِذٖ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدٞ25

وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدٞ26

När jorden krossas platt, din Herres befallning kommer med änglarna rad på rad, och helvetet förs fram – då minns människan, men för sent. Hon säger: Om jag bara hade skickat gott före mig till mitt riktiga liv!

Imam ar-Rida (a): Allah förflyttar sig inte som vi – det är Hans befallning som kommer.

يَـٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفۡسُ ٱلۡمُطۡمَئِنَّةُ27

ٱرۡجِعِيٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةٗ مَّرۡضِيَّةٗ28

فَٱدۡخُلِي فِي عِبَٰدِي29

وَٱدۡخُلِي جَنَّتِي30

O du lugna själ! Återvänd till din Herre, nöjd och omtyckt. Kom in bland Mina tjänare, och kom in i Mitt Paradis.

Den lugna själen litar helt på Allah – i glädje och i sorg.

Hon är nöjd med Allah, och Allah är nöjd med henne.

Tradition från Ahl al-Bayt

Den lugna själen är Imam Husayn (a). Han var nöjd med Allah även i Karbala, och Allah är nöjd med honom.

Imam as-Sadiq (a)