at-Takwir

إِذَا ٱلشَّمۡسُ كُوِّرَتۡ1

وَإِذَا ٱلنُّجُومُ ٱنكَدَرَتۡ2

وَإِذَا ٱلۡجِبَالُ سُيِّرَتۡ3

وَإِذَا ٱلۡعِشَارُ عُطِّلَتۡ4

وَإِذَا ٱلۡوُحُوشُ حُشِرَتۡ5

وَإِذَا ٱلۡبِحَارُ سُجِّرَتۡ6

وَإِذَا ٱلنُّفُوسُ زُوِّجَتۡ7

När solen rullas ihop, när stjärnorna slocknar, när bergen sätts i rörelse, när de dräktiga kamelerna lämnas utan tillsyn, när de vilda djuren samlas, när haven sätts i brand, och när själarna förs samman…

Solen tappar sitt ljus och krymper. Redan idag förlorar solen miljontals ton varje minut.

Dräktiga kameler var arabernas finaste ägodel – den dagen bryr sig ingen om dem.

Själarna förs samman med sina likar: de goda med de goda, de onda med de onda.

وَإِذَا ٱلۡمَوۡءُۥدَةُ سُئِلَتۡ8

بِأَيِّ ذَنۢبٖ قُتِلَتۡ9

…och när den levande begravda flickan blir tillfrågad: För vilken synd dödades hon?

Före islam begravde några araber sina döttrar levande. Islam stoppade detta och lärde att flickor är en gåva.

Det är inte flickan som har gjort fel – därför frågas hon, så att de skyldiga skäms.

Tradition från Ahl al-Bayt

förklarade att versen också handlar om dem som dödades för att de älskade Ahl al-Bayt – och kopplade den till versen om kärlek till Profetens (s) familj.

Imam al-Baqir (a)

وَإِذَا ٱلصُّحُفُ نُشِرَتۡ10

وَإِذَا ٱلسَّمَآءُ كُشِطَتۡ11

وَإِذَا ٱلۡجَحِيمُ سُعِّرَتۡ12

وَإِذَا ٱلۡجَنَّةُ أُزۡلِفَتۡ13

عَلِمَتۡ نَفۡسٞ مَّآ أَحۡضَرَتۡ14

…när böckerna slås upp, när himlen dras bort, när elden tänds, och när Paradiset förs nära – då vet varje själ vad den har med sig.

Suran nämner tolv händelser i två steg: först tar den här världen slut, sedan börjar den nya.

Den dagen vet varje människa precis vad hon gjort – inget är glömt.

فَلَآ أُقۡسِمُ بِٱلۡخُنَّسِ15

ٱلۡجَوَارِ ٱلۡكُنَّسِ16

وَٱلَّيۡلِ إِذَا عَسۡعَسَ17

وَٱلصُّبۡحِ إِذَا تَنَفَّسَ18

Jag svär vid de som drar sig tillbaka, som rör sig och gömmer sig! Vid natten när den tar slut, och vid morgonen när den andas!

Imam Ali (a) sa att de som drar sig tillbaka är fem planeter: Saturnus, Jupiter, Mars, Venus och Merkurius.

Morgonen som andas: när ljuset kommer är det som om dagen tar sitt första andetag.

إِنَّهُۥ لَقَوۡلُ رَسُولٖ كَرِيمٖ19

ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي ٱلۡعَرۡشِ مَكِينٖ20

مُّطَاعٖ ثَمَّ أَمِينٖ21

وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجۡنُونٖ22

وَلَقَدۡ رَءَاهُ بِٱلۡأُفُقِ ٱلۡمُبِينِ23

وَمَا هُوَ عَلَى ٱلۡغَيۡبِ بِضَنِينٖ24

وَمَا هُوَ بِقَوۡلِ شَيۡطَٰنٖ رَّجِيمٖ25

Detta är ord från en ädel budbärare, stark och högt ansedd hos Tronens Herre, åtlydd och pålitlig. Er vän är inte galen. Han såg honom vid den klara horisonten. Han håller inte inne med något av det dolda, och det är inte ord från en förbannad shaytan.

Budbäraren är Jibril (a): ädel, stark, hedrad, åtlydd och pålitlig – fem kännetecken.

Alla profeter har kallats galna av sina fiender. Profeten (s) var den mest förnuftige av alla.

فَأَيۡنَ تَذۡهَبُونَ26

إِنۡ هُوَ إِلَّا ذِكۡرٞ لِّلۡعَٰلَمِينَ27

لِمَن شَآءَ مِنكُمۡ أَن يَسۡتَقِيمَ28

وَمَا تَشَآءُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ رَبُّ ٱلۡعَٰلَمِينَ29

Vart är ni då på väg? Detta är bara en påminnelse för alla världar – för den av er som vill gå den raka vägen. Men ni kan inte vilja något om inte Allah, världarnas Herre, vill.

Koranen är för alla, men bara den som själv väljer den raka vägen får nytta av den.

Vi har en verklig fri vilja – men den finns bara för att Allah har gett oss den. Vi är varken robotar eller helt ensamma.