an-Naba'

عَمَّ يَتَسَآءَلُونَ1

عَنِ ٱلنَّبَإِ ٱلۡعَظِيمِ2

ٱلَّذِي هُمۡ فِيهِ مُخۡتَلِفُونَ3

كَلَّا سَيَعۡلَمُونَ4

ثُمَّ كَلَّا سَيَعۡلَمُونَ5

Vad frågar de varandra om? Om den stora nyheten, som de inte är överens om. Nej! Snart ska de få veta. Än en gång: nej! Snart ska de få veta.

Tafsir al-Amthal säger att den stora nyheten främst är Domedagen – det som förnekarna bråkade mest om.

”Snart ska de få veta” upprepas för att visa att nästa liv är nära.

Tradition från Ahl al-Bayt

I berättelser från Imam Ali och Imam as-Sadiq (a) förklaras den stora nyheten också som Imam Alis (a) wilaya – hans ledarskap efter Profeten (s).

Ahl al-Bayt (a)

أَلَمۡ نَجۡعَلِ ٱلۡأَرۡضَ مِهَٰدٗا6

وَٱلۡجِبَالَ أَوۡتَادٗا7

وَخَلَقۡنَٰكُمۡ أَزۡوَٰجٗا8

وَجَعَلۡنَا نَوۡمَكُمۡ سُبَاتٗا9

وَجَعَلۡنَا ٱلَّيۡلَ لِبَاسٗا10

وَجَعَلۡنَا ٱلنَّهَارَ مَعَاشٗا11

Har Vi inte gjort jorden som en bädd, och bergen som pålar? Vi skapade er i par, gjorde er sömn till vila, natten till ett täcke och dagen till tid för arbete.

Bergen håller jordskorpan stadig, ger skydd, samlar vatten och styr vindarna.

Par: man och kvinna ger varandra lugn och kompletterar varandra.

Sömnen laddar kropp och hjärna. Natten skyddar livet från att solen lyser hela tiden.

وَبَنَيۡنَا فَوۡقَكُمۡ سَبۡعٗا شِدَادٗا12

وَجَعَلۡنَا سِرَاجٗا وَهَّاجٗا13

وَأَنزَلۡنَا مِنَ ٱلۡمُعۡصِرَٰتِ مَآءٗ ثَجَّاجٗا14

لِّنُخۡرِجَ بِهِۦ حَبّٗا وَنَبَاتٗا15

وَجَنَّـٰتٍ أَلۡفَافًا16

Vi byggde sju starka himlar ovanför er och satte dit en lysande lampa. Vi låter mycket vatten ösa ner från molnen, så att säd, växter och täta trädgårdar kan växa.

Den lysande lampan är solen: den ger ljus och värme.

Allt detta visar att Allah kan allt – också att väcka de döda. Utan nästa liv skulle allt detta sakna mening.

إِنَّ يَوۡمَ ٱلۡفَصۡلِ كَانَ مِيقَٰتٗا17

يَوۡمَ يُنفَخُ فِي ٱلصُّورِ فَتَأۡتُونَ أَفۡوَاجٗا18

وَفُتِحَتِ ٱلسَّمَآءُ فَكَانَتۡ أَبۡوَٰبٗا19

وَسُيِّرَتِ ٱلۡجِبَالُ فَكَانَتۡ سَرَابًا20

Skiljedagen har en bestämd tid – den dag då det blåses i basunen och ni kommer i stora grupper, himlen öppnas som portar och bergen flyttas tills de blir som en hägring.

Yawm al-fasl är dagen då gott och ont skiljs åt.

Två basunstötar: den första avslutar världen, den andra väcker alla.

Bergen krossas, blir till sand och damm – till slut bara en hägring.

إِنَّ جَهَنَّمَ كَانَتۡ مِرۡصَادٗا21

لِّلطَّـٰغِينَ مَـَٔابٗا22

لَّـٰبِثِينَ فِيهَآ أَحۡقَابٗا23

لَّا يَذُوقُونَ فِيهَا بَرۡدٗا وَلَا شَرَابًا24

إِلَّا حَمِيمٗا وَغَسَّاقٗا25

جَزَآءٗ وِفَاقًا26

إِنَّهُمۡ كَانُواْ لَا يَرۡجُونَ حِسَابٗا27

وَكَذَّبُواْ بِـَٔايَٰتِنَا كِذَّابٗا28

وَكُلَّ شَيۡءٍ أَحۡصَيۡنَٰهُ كِتَٰبٗا29

فَذُوقُواْ فَلَن نَّزِيدَكُمۡ إِلَّا عَذَابًا30

Helvetet väntar på de högfärdiga och blir deras hem i lång, lång tid. Där finns ingen svalka och ingen dryck, bara kokande vatten och var – ett rättvist straff. De trodde inte på någon räkenskap och förnekade Våra tecken. Men Vi har skrivit ner allt.

Mirsad betyder en plats där någon väntar och vaktar.

Straffet är rättvist (jaza'an wifaqa): det passar precis till det de gjorde.

إِنَّ لِلۡمُتَّقِينَ مَفَازًا31

حَدَآئِقَ وَأَعۡنَٰبٗا32

وَكَوَاعِبَ أَتۡرَابٗا33

وَكَأۡسٗا دِهَاقٗا34

لَّا يَسۡمَعُونَ فِيهَا لَغۡوٗا وَلَا كِذَّـٰبٗا35

جَزَآءٗ مِّن رَّبِّكَ عَطَآءً حِسَابٗا36

De gudfruktiga får seger: trädgårdar och vindruvor, jämnåriga följeslagare och fulla bägare. Där hör de inget dumt prat och inga lögner. Det är en belöning och en rik gåva från din Herre.

Belöningen är både rättvis och en gåva: Allah ger mer än vi förtjänar.

رَّبِّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ وَمَا بَيۡنَهُمَا ٱلرَّحۡمَٰنِۖ لَا يَمۡلِكُونَ مِنۡهُ خِطَابٗا37

يَوۡمَ يَقُومُ ٱلرُّوحُ وَٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ صَفّٗاۖ لَّا يَتَكَلَّمُونَ إِلَّا مَنۡ أَذِنَ لَهُ ٱلرَّحۡمَٰنُ وَقَالَ صَوَابٗا38

ذَٰلِكَ ٱلۡيَوۡمُ ٱلۡحَقُّۖ فَمَن شَآءَ ٱتَّخَذَ إِلَىٰ رَبِّهِۦ مَـَٔابًا39

إِنَّآ أَنذَرۡنَٰكُمۡ عَذَابٗا قَرِيبٗا يَوۡمَ يَنظُرُ ٱلۡمَرۡءُ مَا قَدَّمَتۡ يَدَاهُ وَيَقُولُ ٱلۡكَافِرُ يَٰلَيۡتَنِي كُنتُ تُرَٰبَۢا40

Han är ar-Rahman, himlarnas och jordens Herre. Den dagen står ar-Ruh och änglarna i rad, och ingen talar utan hans tillåtelse. Den som vill tar vägen tillbaka till sin Herre. Den dagen ser var och en vad han gjort, och förnekaren säger: Om jag bara vore jord!

Bara den som får Allahs tillåtelse och säger det rätta får tala – det är shafa'a.

Ordet ”den som vill” visar att vi själva väljer vår väg.